KALARIPAYATTU
I de första dagarna, när människan mötte sina första jordiska strider—bland sabeltandade tigrar och giftiga växter, sida vid sida med näringsrika nötter och friska fiskar—föddes ett existentiellt mönster.
Föreställ dig människan, på uråldriga resa genom lyckade försök och mörka misstag i stenålderns karga landskap och orörda skogar (ungefär 13 000 till 4 000 f.Kr.). Kan du ana hur ett liv, helt ägnat åt sökandet efter väsentlig kunskap, måste ha utvecklats?
Likt Eva som bet i äpplet lärde våra förfädrar och urmödrar hur vissa saker läkte medan andra skada — växter, människor, djur, miljöer, element och rörelser. Ur dessa erfarenheter väcktes nyfikenheten. Vår längtan fick näring — vi sökte ännu mer. Kastade våra urtida jag ur det bekanta och in i äventyr bland obestigna berg och främmande figurer — överskred kända gränser och klev ut ur paradiset. Drivna av hoppet att förstå mer, viljan att uppfatta annorlunda, och kallelsen att dela den visdom som förts vidare från universum [genom meditation] — sökte vi gemenskap att förädla visdom genom.
Dessa äventyr, detta liv i förbindelse och lärande, visade sig vara—och är fortfarande—en farofylld väg.
På vår färd bortom trygghet, förbi det bekanta, genom främmande land och möten utan förskrivna manus, mötte vi döden — fysiskt eller i form av ett förmörkat sinne.
Kroppen absorberar varje skråma, varje fall i livet. Erfarenheten i sig kan vara nog för att tynga oss.
Sinnet. Sinnet riskerar ständigt att fängslas, i livstider om vi har otur.
Rotsaken är själva levandet av livet i sig självt—vi möter obalanser i relationer, föds med eller utvecklar störningar i kropp och sinne, och eller ger oss ut för långt, för snabbt, in i det okända — det kan låta som om sådana risker bör undvikas, men de är inte bara skada vi möter.
För samma liv, samma äventyr, bär frukt — ljuvligt färska, livsnödvändiga, saftiga frukter. Moget, smakrikt resultat fött ur välriktad (kaphiansk) nyfikenhet — sådant som leder till föreningar mellan kunskap, kroppar, sinnen och själar (också kallad yoga~union). Då som nu är vår livslust, vår nyfikenhet och frukterna av våra kraftfulla handlingar inprogrammerade i vår vilja att våga oss ut—och vid behov strida. Särskilt i vår villighet att möta det okända.
Därför säger jag att vi måste våga oss ut, möta motståndet, faktiskt leva livet — för tid på jorden utan livslust är mer eller mindre olidligt trist. Det är därför vi är här, för att leva — och det är därför jag för vidare Kalaripayattu.
På människans uråldriga resor — djupt in i vilka vi var och var vi var, samt långt, vitt och brett ut i världen, särskilt i våra försök att dela och upptäcka nya sätt och föreningar — växte tre viktiga verktyg fram:
Urtida mönster – kroppens och sinnets beteenden, styrda av vad som möttes på grund av nyfikenhet, smälte samman med behovet av att beskydda och erövra, och utvecklades till “slagfältets konst”. På svenska passar ordet kraft särskilt bra för att beskriva denna utveckling—en gudomlig kamps kraft i rörelse.
Ritualer – handlingar som söker förbindelse med, och trygghet i, något större än vad jord och mänsklighet kan erbjuda (kalla det universum, gud eller vad du än definierar som det större) — gav upphov till sköldar, vapen (både jordiska och andliga), mod, uthållighet och mystiska, för vanlig mans öga dolda vägar till död och läkekonst.
Näringstraditioner – etablerade sätt att via mat, dryck samt annan form av intag utav naturliga produkter stärka, försvaga, återhämta och, eller rena kropp och sinne, liksom att förena eller särskilja för specifika syften — utvecklades från livets grundpelare (sömn, mat och vatten) till källor av gudomlig kraft, styrka och läkedom. Det inkluderade behandlingar, fermenterade örter i oljor, brygder, pastor, kostrestriktioner och mer.
Det var genom dessa äventyrs frukter—från strider och implosioner med levande ting (inklusive oss själva), miljöer, element, kunskap, samt genom sökandet efter styrka och teknik till att vinna de inre krigen av val, tro och tillit—som Kalaripayattu föddes. Än idag vaknar Kalaris ande inom varje människa genom viljan att våga leva—och att strida (när det behövs).
"Kalari" betyder ‘en plats för lärande’, ‘en arena’ eller ‘ett slags gymnasium’. Det kan vara din kropp, ditt liv, din plats på jorden—eller den traditionella Kalari-arenan i Indien där konsten förs vidare. "Payattu" betyder ‘att bekämpa’, ‘strida’, ‘öva’ eller ‘utöva’.
Träningen inom Kalaripayattu består av rigorösa rörelsemönster och interaktion i form av kampkonst som utmanar dig på djupet och väcker livslust.
Träningen bjuder dig att vända blicken inåt — till ditt mänskliga ursprung, tillbaka till ditt inre barns rörlighet, till rå urstyrka och obestridligt mod. Under träningssessionerna bekämpar du dina inre demoner — genom höga sparkar och djupa böjar föder det mod och den styrka som krävs för att möta strider både inom och utom kropp.
— Likt den yogiska visdomen Bhagavad Gita berättar för oss om. Allt som allt gör Kalaripayattu dig starkare, modigare och verkligt levande.
Inom denna kunskap finns också Chikitsa, vilket betyder ‘tillämpning och uppvaknande av medvetenhet och omsorg’. Detta uttrycks genom behandlingar som samlas under namnet Kalari Chikitsa—vilket syftar till den arena (Kalari) där vi riktar vår medvetenhet och omsorg till vår kropp, sinne, intelligens och sinnen.
Behandlingarna har fötts ur de tre tidigare nämnda verktygen: urtida mönster (rörelse), ritualerna och näringsläran. De är särskilt utformade för att:
Förbereda dem som är villiga att strida—de som är redo att stiga in i “lärandets plats” för att utforska världen, kroppen, sinnet och till och med universum.
Fungera som verktyg för att tända viljan att våga leva och att strida (vid behov).
Läkas och återställa dem som återvänder från strid. Människan har alltid blivit—och kommer alltid att bli—berörd av de karga landskap, upplevelser och förbindelser som hör till ett liv i sin fullhet.
Den Kalari Chikitsa som just nu erbjuds genom ESCE och HOVÅS YOGA KLUBB är en behandling där du knyter an till din sanna arena (Kalari): den hela, läkta, starka och trygga kropp och sinne som är ditt.
Du tillbringar en timme plus med din terapeut, som arbetar med sin kropp, framförallt sina fötter, över hela din kropp—drar fram energi och löser blockeringar genom urtida rörelsemönster och traditionella ayurvediska oljor. Behandlingen leder dig inåt, väcker din styrka och hjälper eventuell smärtas rötter att lösas upp, dras till ytan och ut ur dig. Efteråt ges ofta några enkla, praktiska övningar—rörelser att ta med dig hem och använda för rehabilitering eller som stärkande praktik under de kommande veckorna eller längre.
Genom dessa komponenter — behandling och rörelse — blir du vetaren, den som förstår vem du verkligen är — en krigare.
Kalaripayattu — i dess olika former — erbjuds för att Erika ser den modiga resa ni, hennes klienter, lever. Hur ni är hängivna både personlig och världslig utveckling, tillväxt, lärande och utforskande. Hon beundrar era dagliga strider och tycker ni alla har rätt till den styrka, det mod och den läkekraft som är reserverad Kalaripayattu-krigare.